Varför nya politiska partier har svårt att lyckas

Jag ska försöka redogöra för småpartiernas ställning så här ett år före valet. Alla partisekreterare bör läsa detta med intresse.

I objektivitetens namn bör jag då redovisa var jag själv står. Jag vet inte ens om jag kommer att rösta. Inget parti är tillräckligt bra. Det är nog uteslutet att jag röstar på något av de fyra i vänsterblocket: alltså S, MP, V eller C.

Då ska man veta att jag under hela 1970-talet var en hängiven Centerpartist och i besvikelsen över partiets utveckling var jag med och startade Miljöpartiet 1981. MP då var antiglobalistiskt. S har gjort det lätt för mig att bestämma mig.

Efter Socialdemokraternas beslut om tvångsintegrering i de svenska bostadsområdena så måste det partiet motarbetas. Aldrig Socialdemokraterna med nuvarande politik. Definitivt inte. Även om många blint röstar på sitt parti, även när det byter politik, så är jag en smula mer kräsen.

Moderaterna (M) och Liberalerna (L) är två globalistiska partier. Nej tack för mig. Sverigedemokraterna (SD) anpassar sig något till de båda partierna.

Kanske jag röstar på KD för att partiet ska klara 4 % och att vi då kanske kan slippa sossarna. Mer övertygad än så är jag inte om det svenska partiväsendets förträfflighet.

Men hur är det med småpartierna?

Jag kan de flesta av dem hyfsat bra. Inte så bra som många av dess väljare, men tillräckligt. Inget av dem lyfter.

Medborgerlig samling (MED) bildades för snart 10 år sedan. De var då vad Moderaterna är i dag. Kanske en smula mindre etablissemang inom MED, men skillnaden är minimal.

Alternativ för Sverige (AFS) tilltalar väljare som vill ha utvisning och återvandring. Politiken är inte genomtänkt utan är känslomässigt engagerande. Jag skrev gott om AFS inför kyrkovalet, men fick så många mothugg bland kommentarerna att jag insåg att de som kommenterade hade rätt och jag fel. Det blev bara ett enda inlägg från mig om AFS. Kritikerna av AFS ansåg att det är ett smygpropalestinskt och smygantisemitiskt parti. Det är även min uppfattning att AFS talar med kluven tunga. Partiet är extremt otydligt vad gäller Israel och inställningar till judar och judendom.

Mänskliga rättigheter och Demokrati (MoD) är ett antivaccinparti och är för hälsa, och är antiglobalistiskt men propalestinskt med en försiktighet i invandringsfrågan. Många röstar inte på MoD på grund av otydligheten gällande invandringen. Partiet är alldeles för smalt för att någonsin kunna lyfta. Men partiet är snällt med många snälla människor. Det kanske är så att snälla brukar vara otydliga. De vill inte stöta sig med någon.

Landsbygdspartiet oberoende (LPo) är ett helt odugligt och ett omoraliskt parti som styrs av en massa inkompetenta människor. Partiet kommer att försvinna. Tveksamt om man ens kommer att ställa upp i riksdagsvalet.

Sverige i Valsamverkan (SiV). Hans Jensevik säger sig ha lagt ner en miljon kronor på Valsamverkan. Det är ett krångligt och svårförståeligt parti på nätet. Fram till februari ska folk få rösta på olika kandidater. Därefter fastställer Hans Jensevik deras inbördes ordning beroende på antalet personröster på nätet. Men valrörelsen för allmänheten börjar i maj 2026. Han ber alltså sina kandidater att lansera sig nu under hösten enkom för att vinna poäng på hans lista. Alltså ett halvår före deras egentliga valrörelse börjar. Hans Jenseviks system är så dumt tänkt så det kommer att bli en riktig flopp.

Ambition Sverige (A) är Elsa Widdings parti. Partiet ägnar sig mest åt interna diskussioner och når inte ut. De som styr partiet vet ingenting om politisk organisation. Det är som att be en syförening att organisera textilarbetarnas fackliga rörelse. De må vara hur skickliga som helst på korsstygn och broderier men någon riksorganisation som organiserar Sverige blir det aldrig. Ja, jag kan hålla med om att broderierna är vackra, men förstår man ingenting om politisk organisation så lyfter partiet aldrig. Jag vet att denna tanke är ny för många som läser detta, men framgångsrika partier har starka organisationer. Jag kommer att återkomma i ämnet.

Men den uppmärksamme kan notera att nu i november så kommer många av de stora partierna att lansera sina kandidater. Valsedlarna trycks inte förrän i februari 2026 så kandidaterna har god tid på sig. I partierna har man redan färdiga planer för hur valrörelsen ska bedrivas.

• Torgmöten
• Bussar
• Marknader
• Avdelningsträffar
• Skribenter
• Debatter
• Förberedelser inför Almedalen
• TV-framträdanden
• Annonskampanjer

Allt är klart redan i nästa månad. Jag kan berätta att redan 2023 började en del partier anställa folk inför valrörelsen 2026.

Om man inte kan ett dugg om organisation så blir det som ett hönshus.

Så gott som alla småpartier som har lyckats har förstått det där med organisation.

Miljöpartiet bildades av 50 personer (jag var en av dem). Bakom sig hade MP på den tiden 70 olika lokalorganisationer.

KD bildades år 1964 och kom ur frikyrkorörelsen. År 1963 hade den samlade frikyrkorörelsen 352.039 medlemmar.

Detta jag nu skriver är glömd kunskap. Man måste förstå organisationens betydelse. Det tar minst 10 år att lära sig.

SD är unikt. Det bildades av 23 personer under slutet av 1980-talet. De saknade organisatorisk kunskap. Politiken demokratiserades under 1990-talet och gamla medlemmar lämnade.

Hur kunde dessa politiskt otränade unga män nå en sådan framgång?

Jo, de andra partierna skötte SD:s valrörelser. Redan på 1990-talet vädrade de andra partierna sin avsky för Sverigedemokraterna i en fråga där en efter en under åren har förstått att SD hade rätt. I dag har vi facit. SD hade superduperrätt om invandringen och islam och de andra fel.

Sossarna, Moderaterna och KD har bytt politik. Tillsammans med SD representerar dessa fyra partier i dag närmare 80 % av svenska folket.

År efter år har SD varit i centrum under varje valrörelse. Allt fokus har varit på SD. Journalisterna har drivit kampanjer mot SD. Partiet har inte behövt göra någonting annat än att vara tydliga med sin inställning till Invandring och Islam. Organisation har de fått lära sig under vägen.

Min prognos är att inget av småpartierna kommer att lyfta. De är för otydliga eller alltför okunniga om hur en valrörelse ska genomföras.

Den som tror att politik bara är de rätta åsikterna ligger långt efter. Fundera kring varför KD, MP och SD har lyckats och varför alla andra 50 småpartier som har försökt har misslyckats.

Jag ska ge ett exempel. Socialdemokraterna inledde ett organiserat samarbete med Sveriges Muslimska Råd 1994. Syftet var att lära upp omkring 2000 muslimer hur svenskt politiskt arbete går till. Man har hjälpt muslimer att starta 25 olika organisationer som sammanlagt får ungefär 600 miljoner kronor om året från skattebetalarna. Jamal El-Hamas (Jamal El-Haj) har bildat partiet Enighet. Redan i augusti kunde han uppfylla de organisatoriska villkoren så att partiet kunde registreras hos Valmyndigheten. Han är alltså snabbare och skickligare än många andra småpartier.

Ambition Sverige har ännu inte lyckats med det trots att man blev informerad om kraven redan i februari i år. Jag tror att få i exempelvis ledningen för Ambition Sverige vet vilken lagstiftning som reglerar politiska partier.

Vallagen givetvis, men mer då?

Svaret är att det finns inga lagar för de politiska partierna som exempelvis för företag eller idrottsföreningar. Man utgår från att partierna arbetar efter en god föreningssed och de traditionerna sträcker sig tillbaka till 1800-talet.

Jag vet redan ett beslut som Ambition Sverige har fattat som strider mot god föreningssed och som partiet hade blivit fällt för i en tingsrätt. Det gäller hur man beslutade om medlemsavgiften. En person ändrade utan att fråga någon annan ett tidigare protokollfört beslut som hade skickats till Skatteverket och Valmyndigheten. Anledningen till ändringen var att ingen visste vad god föreningssed betyder.

Jag kände partisekreteraren i Centerpartiet, Åke Pettersson, och vet hur han arbetade. Under en period var jag bekant med Centerpartiets dåvarande riksombudsman. Vi träffades många gånger. Jag har samtalat med honom i timmar där jag frågade hur han arbetade, vem som fattade besluten, vem som hade styrfunktionerna.

Jag har även varit i tillfälle att samtala på ett respektfullt sätt med Socialdemokraternas tidigare partisekreterare Lars Stjernkvist om de svårigheter mindre partier har. Jag lärde mig mycket av de samtalen.

Endast Sverigedemokrater som läser detta vet vad jag skriver om. För resten av de som läser detta är denna typ av frågor helt obekanta.

Varför?

Jo, därför att detta är ingenting de politiska partierna lär ut och journalisterna är helt ointresserade.

Men Socialdemokraterna har gjort misstaget att inskola närmare 2000 muslimer hur praktisk politik ska skötas. Och mot den kunskapen är en syförening totalt chanslös.

Dessutom är det svenska valsystemet uppbyggt så att småpartier inte ska kunna komma in i riksdagen.

Av:

Stefan Torssell 3 oktober -25

Problemet med Ambition Sverige

Väljaropinioner är ett nollsummespel. Hur man än räknar blir summan alltid 100 %. Partierna tar sina röster från de andra partierna.

För ett år sedan var jag övertygad om att SD skulle få runt 15 % i valet 2026. Jag trodde att Elsa Widdings parti skulle kunna bryta igenom 4 %-spärren. Partiet hade hittat sin egen nisch. Ett antiglobalistiskt parti som satte Sverige först.

Jag lyssnade på de inledande resonemangen i Elsa Widdings parti. Elsa Widding har karisma så det var bara att rulla ut röda mattan. Men något stämde inte. Partiet visste ingenting om organisation.

Socialdemokraterna kan organisation och har en närmast oförskämt stark ställning i svensk politik. Kunskaperna inom Elsa Widdings parti var obefintliga. Alltså inte begränsade, utan obefintliga.

I februari erbjöd jag mig att för egna pengar under ett år resa runt i hela Sverige och bygga en organisation. Jag hade för avsikt att börja i augusti. De mål jag satte upp var att partiet skulle ha samlat in 1500 namn fram till början av september för att få partiet registrerat. Men jag skulle fortsätta att samla in namnunderskrifter så att fler runt om i landet skulle känna sig delaktiga i partiets etablering. Före årets slut skulle jag ha ordnat minst 6000 medlemmar som skulle delta på olika mötesträffar. Omkring 40 % kan man nå.

Under 2026 skulle medlemstalet öka med ytterligare 3000. I kommuner där det fanns många och duktiga medlemmar så skulle de kunna bilda lokala partier. Jag vet hur man formellt sköter sådana papper så det gällde bara att träffa folk.

Omkring 50 personer skulle också gå att hitta som var skickliga och villiga skribenter. Det är i lokalpressen man kan få in artiklar.

Men jag fick inget svar. Möttes bara av tystnad. Månaderna gick.

I maj fick jag reda på att Elsa Widdings parti hade valt en annan organisationsmodell. Jag blev lättad. Det var ett inihelvetesjobb som jag slapp. Man ville ha en partistruktur som påminde om ett företag. Alltså, tvärtom det jag hade föreslagit där medlemmarna skulle vara kärnan.

Jag hade försökt att förklara att det är den person som kokar kaffe som är den viktigaste i ett parti. Det är bara att gå till sig själv. Hur är det att gå till det första mötet någonstans på en ort i Sverige? Kanske aldrig varit med i ett politiskt sammanhang. Man träffar 20, 30 personer där de flesta är obekanta. Någon leder mötet. Det skulle kunna vara jag. Formellt snack. Sedan blir det en kaffestund. Folk slappnar av. Pratar med varandra. Några är roliga. Alla skrattar. Det är så folkrörelsesverige har bildats. Förstår man inte detta så har man ingenting i politiken att göra.

Till sjöss så jobbade jag tillsammans med andra. Men det var när vi gick i land på första baren som samtalen ändrade karaktär. Nog om det.

Ingen förstod detta i Elsas parti. Man bygger Facebooksidor.

Landsbygdspartiet oberoende hade 4500 följare på Facebook. Partiet fick 2215 röster i riksdagsvalet 2022.

Liberalerna har som bärande idé att inte vilja samarbeta med SD. Liberalerna ligger nu och krälar runt 2 %.

Centerpartiet sliter på partiledare som andra byter kalsonger. Partiet har som främsta mål att inte vilja samarbeta med SD. Även Centerpartiet ligger risigt till.

På regeringssidan är SD nu det klart största partiet. Jag har gjort mina prognoser inför varje val och alltid prickat rätt om SD utom i valet 2022. SD fick 20,54 % som var 3 % högre än vad jag då trodde. Anledningen till att jag har haft ganska rätt är att jag i mina kalkyler har räknat med den dämpande effekt som motståndarpartierna har. Detta motstånd har kommit från alla övriga riksdagspartier. Detta motstånd har nu reducerats och kommer endast från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det är ju nästan en fjäder i hatten att ha sådana motståndare.

Centern och Liberalerna håller på att eliminera sig själva i sitt motstånd mot SD. Sådant ser också väljarna.

Jag vet inte vad som kommer att hända, men SD verkar ha kommit ut på motorvägen med noll hinder framför sig. Partiet behöver inte ens gasa utan kan köra i sin fart.

Under senaste året har Moderaterna befunnit sig i en sådan formsvacka att man kan undra om partiet faktiskt är sjukt.

Kom ihåg: Jag röstar inte på SD. Jag analyserar.

Min förhoppning är att SD inte blir så kaxigt att det ger ett obehagligt intryck. Men kom ihåg att jag kan inte bedöma vad som sker, men det finns en storskillnad:

Motståndet mot SD är kraftigt försvagat. Folk börjar hålla med om problembeskrivningarna.

Av:

Stefan Torssell 21 oktober -25

Småpartiernas dilemma

Som en del har lagt märke till så försöker jag förstå småpartiernas agerande. De har svårt att lyckas. En stor anledning är att vårt valsystem är uppbyggt så att det ska vara i det närmaste omöjligt för ett litet parti att komma över 4 %-spärren. Partiet måste samla ihop över 270 000 röster. Det innebär att ett litet parti måste nå fram till flera miljoner väljare. Dessutom måste man beställa flera miljoner valsedlar som ska läggas ut i 9000 olika vallokaler från en månad före valdagen, med en slutspurt att lägga ut en miljon valsedlar mellan klockan 8 och 9 på morgonen på valdagen på 6500 olika ställen samtidigt, runt om i hela Sverige. Det är som en stor samordnad militär operation. Det krävs tusentals av valarbetare som också ska veta vad de sysslar med.

Jag har sett småpartier som har valsamordnare som inte ens har läst vallagen. Ännu mindre vet de hur väljare gör sina val.

Jag är förtvivlad över hur småpartierna har överlåtit åt de etablerade partierna att kamma hem hela valsegern val efter val.

Riksdagspartierna får sina valsedlar utlagda i vallokalerna av kommunerna till skillnad från småpartierna, helt enligt vallagens bestämmelser.

Tro inte att du nu har förstått det svenska valsystemet efter att ha läst dessa rader. Det svenska valsystemet är en labyrint. Jag har ägnat år åt att kunna förstå dessa frågor.

När vi röstade ute till sjöss så åtog jag mig att genomföra valet och att skicka in valresultatet till Valmyndigheten. Vi röstade en söndag ute på Nordsjön.

Jag ville lära mig. Efter valet 2022 var jag närvarande en hel dag vid kommunens valnämnd för att se hur valnämnden arbetar efter ett val. Dessa sammanträden är offentliga och tar omkring 6 timmar. Jag fick titta i röstlängder och se valnämnden i arbete.

Många valansvariga i småpartierna vet inte ens vad en valnämnd är för någonting.

Hur kommer det sig att de mest inkompetenta tror sig kunna genomföra?

Jag kan ta Landsbygdspartiet oberoende (LPo) som exempel. För att de mest inkompetenta i partiet skulle kunna ha kvar kontrollen över partiet så genomförde en liten grupp att låta bli att kalla 85 % av medlemmarna till partiets årsstämma. Medlemmar som dök upp, som hade hört talas om årsstämman, blev inte insläppta. Det hände under pandemin, men det fanns platser kvar i huvudlokalen enligt Folkhälsomyndighetens bestämmelser. Dessutom fanns flera stora lokaler i byggnaden så man hade kunnat ta in mer än dubbelt så många. Att rösta på LPo är nog inte särskilt smart.

Människan är ett flockdjur. 70 % gör som flocken utan att förstå.

Jag följer en serie på SVT 1 som heter Spelet. Det är ett intressant gruppsykologiskt experiment. Deltagarna ställs inför olika prov, men vet inte riktigt vad spelet går ut på. Av de 12 deltagarna var det helt uppenbart att två av spelarna var klart vassare än de övriga. Den ene är Christian Bauer (gift med Pernilla Wahlgren). Den andre är Håkan Juholt (tidigare partiledare för S). Christian är sympatisk och håller ihop gruppen. Håkan framstår som ett geni i skarpt tänkande. Båda dessa personer var de första som röstades bort.

De övriga individerna uppfattade dessa två ledarämnen som ett hot mot dem själva och röstade ut dem trots att de inte visste vad spelet syftade till. De försökte inte ens att göra en analys. Det fanns en panel som följde avsnitten utan att ha mer information än tittarna. En sa något mycket intressant.

Människor bedömer varandra. När man möter en ny människa så tittar man efter avvikelser. Om man hittar fem positiva egenskaper, men en avvikelse så stöter man bort människor utifrån avvikelsen.

Avvikelser kan exempelvis vara:

• Bildning
• Kunskap
• Intelligens
• Strategisk förmåga

En mandatperiod fanns det tre ledamöter i riksdagen som var med i Mensaförbundet. Man ska ha över 132 i IQ. Alltså tillhöra de 2 % intelligentaste i befolkningen. Ingen av de tre fick förnyat förtroende från sina olika partier. De var avvikande.

Om en människa talar om andra som skickliga och kunniga så har de personerna de berömmer, samma kunskaper som dem själva. När människor talar om andra som kunniga så talar de egentligen om sig själva. Hela gruppen kan vara stendum. Då framstår den kloke som avvikande.

Inom alternativa medier har vi den högsta kapaciteten i den offentliga debatten. Helt följdriktigt så gör det släktbaserade nätverket Public service allt för att utestänga de mest kompetenta från den offentliga debatten. Denna utestängning har pågått i över 15 år. Medelmåttornas sammansvärjning kan man kalla denna utestängningsmekanism.

Jag hoppas att Markus Allard i Örebropartiet har förstånd att:

1. Bygga fungerande avdelningar/grupper i Örebro läns samtliga 12 kommuner.
2. Bilda en skicklig valgrupp på 3 personer som lägger upp valstrategin.
3. Skaffa omkring 120 personer som sköter distributionen av valsedlar från den 18 aug till 13 september.
4. Bilda ett glatt gäng som vill genomföra olika evenemang.
5. Förstå att den som kokar kaffe och har fixat fikabröd inför mötena är en av partiets viktigaste personer.

Markus Allard ska själv inte syssla med dessa frågor. Gör han det så hamnar han i samma fälla som alla andra småpartier.

Ledningen, som Markus Allard tillhör, ska inte syssla med organisatoriska frågor. Ledningen ska syssla med politiken. Allard måste kunna detaljerna i den dagspolitiska debatten och vara med runt mikrofonerna.

Ägnar sig partiledningen åt organisation så blir partiet ointressant för väljarna.

Om Örebropartiet lyckas så hamnar Markus Allard i riksdagen.

För att minst omkring 200 personer frivilligt ska vilja genomföra det organisatoriska arbetet (utdelning av valsedlar, koka kaffe, marknader, debattkvällar, skriva insändare) så är en förutsättning att de tycker att det är trevligt.

Ett parti där man inte trivs blir som ett sosseparti. Socialdemokraterna är ett maktparti för förstörda människor som får sin makt genom ett orättfärdigt valsystem som sossarna själva har skapat.

Jag ska försöka följa Örebropartiet. Tyvärr har jag inga kontakter runt Örebropartiet, men det kan bli. Jag önskar partiet får en framgång.

Vore bra om någon delade detta inlägg till Örebropartiet så att ÖP inte gör om samma misstag som 50 andra småpartier redan har gjort och det sedan aldrig blev något av.

I misslyckade partier har partiledaren och kretsen kring partiledaren slitit med organisationsfrågor, kepsar, t-shirt, muggar med loggan, planering av möten och annat därför att man inte förstod innan man startade partiet att det är frågor som kommer att dyka upp.

Av:

Stefan Torssell 29 oktober -25

Strategisk planering

Ett sätt att visa att man har koll på läget är att man kan göra förutsägelser.

Jag har sagt att en del småpartier kommer att göra platt fall i valet för de förstår ingenting om organisation eller väljarnas beteende.

Jag har räknat ut att det tar tre månader i en politisk aktörs huvud att lägga upp en strategi. Den förste är den som ska bli vald. Efter 3 månader är strategin klar. Då har den som ska väljas hunnit prata ihop sig med alla som han ska ha omkring sig, även med familjen.

Dessa ”funktionärer” behöver 3 månader innan de träffar väljarna.

Väljare som vill byta parti behöver också 3 månaders betänketid.

Alltså 3+3+3 månader före valdagen måste ett framgångsrikt politiskt parti ha hela sin organisation klar. Småpartierna har inte en susning om detta och det är därför de faller pladask.

Den 3 oktober skrev jag denna mening:

”den uppmärksamme kan notera att i november så kommer många av de stora partierna att lansera sina kandidater.”

Jag har alltså räknat ut denna process på egen hand genom att bara ha följt partipolitik. Mycket riktigt. Nomineringskommittén i Skåne för KD har nu fastställt sitt förslag till riksdagskandidater. På plats nummer sex föreslår de Sameh Egyptson. Nomineringsstämman kommer senare att fastställa den slutliga riksdagslistan, men de utsedda kandidaterna kan börja jobba redan nu.

Under julen kan Sameh Egyptson överväga sin strategi:

• Torgmöten
• Debatter
• Rundtur i Skåne
• Knacka dörr
• Affischer
• Dekaler på bilar
• Synas
• Höras
• Reklam
• Sponsorer
• Hur ska han gå till väga?

Han är klar om 3 månader, alltså i mitten av februari. Då ska alla hans medhjälpare börja fundera på sin roll.

I mitten av maj börjar denna stora personvalskamp möta väljarna.

I mitten av augusti har många väljare hunnit göra sina val.

Den 18 augusti börjar förtidsröstningen. Hälften av väljarna förtidsröstar.

Den 10:e månaden blir intensiv.

Det tog ett tag för mig att fundera ut hur partierna arbetar och hur funktionärer och väljare tänker.

Om Sameh Egyptson får minst 5 % personkryss av totala antalet KD-väljare så hamnar han högst upp på listan och kommer in i riksdagen. Jag vet inte vilken riksdagsvalkrets Sameh Egyptson tillhör, men ett rimligt antagande är att KD får 12 000 röster (10 000 till 15 000). 5 % av 12 000 är minst 600 personkryss.

I Sameh Egyptsons fall handlar det om att föra ut KD:s politik samt att lansera sig själv för personkryss.

Det är nu i det tysta som järnet hettas och formas inne i de politiska partierna. 90 % av väljarna har ingen aning om detta och 0 % av journalisterna skildrar politikens inre väsen

Av:

Stefan Torssell 5 november -25

Småpartierna

Sådant här tycker jag är kul att analysera.

Enighet och Nyans är två muslimska partier som vi vet väldigt lite om.

Hur organiserar de sig?

Håller de på att värva väljare?

I nuläget och närmaste tiden framåt får Enighet/Nyans och övriga småpartier följande opinionssiffror på ett ungefär. Min bedömning, men den stämmer nog. Jag har följt utvecklingen i flera år.

Enighet 30.000 röster = 0,5 %

Nyans 30.000 röster = 0,5 %

AFS 18.000 röster = 0,3 %

MED 15.000 röster = 0,25 %

Ambition Sverige 12.000 röster = 0,2 %

Piratpartiet 6.000 röster = 0,1 %

MoD 6.000 röster = 0,1 %

Kristna Värdepartiet 6.000 röster = 0,1 %,

Knapptryckarna 4.000 röster = 0,07 %

LPo 1.500 röster = 0,025 %

Sveriges kommunistiska parti 1.200 röster = 0,02 %

Örebropartiet 25.000 röster = 0,4 %.

Summa = 2,565 %.

Stapeln för Övriga partier i opinionsmätningarna kommer att ligga runt 2,5 % när även Örebropartiet kommer med i mätningarna.

Ett sådant parti som exempelvis Hans Jenseviks Valsamverkan kommer att få omkring 0,005 %, alltså omkring 300 röster på valdagen (högst), kanske endast 30 röster i riksdagsvalet. Märk väl att Örebropartiet har inte varit med i några tidigare mätningar.

Pendlar stapeln för Övriga partier mellan 2,0 % och 2,8 % så har inga förändringar skett bland småpartierna. Men hamnar de över 3 %, då har något börjat hända. Om det blir en rörelse uppåt bland övriga partier så är det antingen Enighet/Nyans, AFS, Ambition Sverige eller MED som växer. Resten av partierna kommer troligen att ligga stabilt eller backa något.

Jokrarna i sammanhanget är Enighet/Nyans. Det är oroväckande tyst kring de två muslimska partierna. Deras väljare ingår normalt inte i de opinionspaneler som opinionsinstituten har inrättat.

Är det någon som vet hur Enighet och Nyans arbetar, så vore det intressant att få veta. Resten av småpartierna tror jag att jag har bra koll på.

Nu ska jag presentera några siffror. Jag vet att en del tycker sådant är jobbigt. Ni får lita på mina överväganden. Antag att 2000 personer svarar i en opinionsmätning. 2,5 % motsvarar 50 röster i en sådan opinionsmätning. Jag räknade upp 13 småpartier. Det betyder att i en opinionsmätning får de mellan 1 och 6 röster var. Antag att AFS normalt får 6 röster (0,3 %) i en opinionsmätning. Plötsligt får AFS 1 % = 20 röster, en ökning med 14 röster. Stapeln för övriga partier visar då 64 röster = 3,2 %. Något har hänt.

Om siffran blir över 3 % i två mätningar i rad i stapeln för Övriga partier, så har något av de 13 småpartierna börjat röra på sig, vilket ännu inte har hänt.

Detta är en metod för att kontrollera om något händer i opinionen bland småpartierna. Ni behöver inte följa sifferexercisen. Kolla bara om stapeln för Övriga partier ligger en bit ovanför 3 %.

Om stapeln ligger under 3 % då är valrörelsen fortfarande död för småpartierna.

Eftersom Örebropartiet bara ställer upp i 1 av 28 riksdagsvalkretsar så får ÖP inte samma genomslag i mätningarna.

Om stapeln för Övriga partier inte når över 3 % så är det ett fruktansvärt underbetyg för småpartierna.

I de 13 partierna sitter det sammanlagt 200 personer i ledande ställning. Ingen av dem tycks ha kunnat formulera en vinnande strategi eller kunnat få med sig de övriga. De partierna kan inte vinna val. 

I nuläget tror jag att endast Markus Allard i Örebropartiet är den som har läget under kontroll. Han och andra kollar och pratar med alla nya medlemmar. Det gör att han kan undvika att bli infiltrerad.

En del småpartier har noll koll. De träffar inte sina medlemmar och är hur lätta som helst att infiltrera. Vi får se.

Av:

Stefan Torssell 6 november -25

Relaterat

• Facebook: Stefan Torssell
• Bok: M/S Estonia : svenska statens haveri
• www.val.se - Bilda politiskt parti
• www.riksdagen.se - Vallag (2005:837)
• lawline.se - Föreningar

Vad innebär god föreningssed?

1. Beslut får inte strida mot ändamålet som finns nedskrivet i stadgarna.
2. Verksamma inom föreningen är bundna av den verksamhet man kommit överens om att ägna sig åt.
3. Alla medlemmar har lika mycket att säga till om (likhetsgrundsatsen).
4. Medlemmar med bestämmanderätt får inte fatta beslut eller vidta åtgärder som innebär att någon får en otillbörlig (olämplig) fördel som samtidigt innebär en nackdel för organisationen eller annan medlem.

www.foreningsinfo.se - FAQ