Jag ska försöka redogöra för småpartiernas ställning så här ett år före valet. Alla partisekreterare bör läsa detta med intresse.
I objektivitetens namn bör jag då redovisa var jag själv står. Jag vet inte ens om jag kommer att rösta. Inget parti är tillräckligt bra. Det är nog uteslutet att jag röstar på något av de fyra i vänsterblocket: alltså S, MP, V eller C.
Då ska man veta att jag under hela 1970-talet var en hängiven Centerpartist och i besvikelsen över partiets utveckling var jag med och startade Miljöpartiet 1981. MP då var antiglobalistiskt. S har gjort det lätt för mig att bestämma mig.
Efter Socialdemokraternas beslut om tvångsintegrering i de svenska bostadsområdena så måste det partiet motarbetas. Aldrig Socialdemokraterna med nuvarande politik. Definitivt inte. Även om många blint röstar på sitt parti, även när det byter politik, så är jag en smula mer kräsen.
Moderaterna (M) och Liberalerna (L) är två globalistiska partier. Nej tack för mig. Sverigedemokraterna (SD) anpassar sig något till de båda partierna.
Kanske jag röstar på KD för att partiet ska klara 4 % och att vi då kanske kan slippa sossarna. Mer övertygad än så är jag inte om det svenska partiväsendets förträfflighet.
Men hur är det med småpartierna?
Jag kan de flesta av dem hyfsat bra. Inte så bra som många av dess väljare, men tillräckligt. Inget av dem lyfter.
Medborgerlig samling (MED) bildades för snart 10 år sedan. De var då vad Moderaterna är i dag. Kanske en smula mindre etablissemang inom MED, men skillnaden är minimal.
Alternativ för Sverige (AFS) tilltalar väljare som vill ha utvisning och återvandring. Politiken är inte genomtänkt utan är känslomässigt engagerande. Jag skrev gott om AFS inför kyrkovalet, men fick så många mothugg bland kommentarerna att jag insåg att de som kommenterade hade rätt och jag fel. Det blev bara ett enda inlägg från mig om AFS. Kritikerna av AFS ansåg att det är ett smygpropalestinskt och smygantisemitiskt parti. Det är även min uppfattning att AFS talar med kluven tunga. Partiet är extremt otydligt vad gäller Israel och inställningar till judar och judendom.
Mänskliga rättigheter och Demokrati (MoD) är ett antivaccinparti och är för hälsa, och är antiglobalistiskt men propalestinskt med en försiktighet i invandringsfrågan. Många röstar inte på MoD på grund av otydligheten gällande invandringen. Partiet är alldeles för smalt för att någonsin kunna lyfta. Men partiet är snällt med många snälla människor. Det kanske är så att snälla brukar vara otydliga. De vill inte stöta sig med någon.
Landsbygdspartiet oberoende (LPo) är ett helt odugligt och ett omoraliskt parti som styrs av en massa inkompetenta människor. Partiet kommer att försvinna. Tveksamt om man ens kommer att ställa upp i riksdagsvalet.
Sverige i Valsamverkan (SiV). Hans Jensevik säger sig ha lagt ner en miljon kronor på Valsamverkan. Det är ett krångligt och svårförståeligt parti på nätet. Fram till februari ska folk få rösta på olika kandidater. Därefter fastställer Hans Jensevik deras inbördes ordning beroende på antalet personröster på nätet. Men valrörelsen för allmänheten börjar i maj 2026. Han ber alltså sina kandidater att lansera sig nu under hösten enkom för att vinna poäng på hans lista. Alltså ett halvår före deras egentliga valrörelse börjar. Hans Jenseviks system är så dumt tänkt så det kommer att bli en riktig flopp.
Ambition Sverige (A) är Elsa Widdings parti. Partiet ägnar sig mest åt interna diskussioner och når inte ut. De som styr partiet vet ingenting om politisk organisation. Det är som att be en syförening att organisera textilarbetarnas fackliga rörelse. De må vara hur skickliga som helst på korsstygn och broderier men någon riksorganisation som organiserar Sverige blir det aldrig. Ja, jag kan hålla med om att broderierna är vackra, men förstår man ingenting om politisk organisation så lyfter partiet aldrig. Jag vet att denna tanke är ny för många som läser detta, men framgångsrika partier har starka organisationer. Jag kommer att återkomma i ämnet.
Men den uppmärksamme kan notera att nu i november så kommer många av de stora partierna att lansera sina kandidater. Valsedlarna trycks inte förrän i februari 2026 så kandidaterna har god tid på sig. I partierna har man redan färdiga planer för hur valrörelsen ska bedrivas.
- Torgmöten
- Bussar
- Marknader
- Avdelningsträffar
- Skribenter
- Debatter
- Förberedelser inför Almedalen
- TV-framträdanden
- Annonskampanjer
Allt är klart redan i nästa månad. Jag kan berätta att redan 2023 började en del partier anställa folk inför valrörelsen 2026.
Om man inte kan ett dugg om organisation så blir det som ett hönshus.
Så gott som alla småpartier som har lyckats har förstått det där med organisation.
Miljöpartiet bildades av 50 personer (jag var en av dem). Bakom sig hade MP på den tiden 70 olika lokalorganisationer.
KD bildades år 1964 och kom ur frikyrkorörelsen. År 1963 hade den samlade frikyrkorörelsen 352.039 medlemmar.
Detta jag nu skriver är glömd kunskap. Man måste förstå organisationens betydelse. Det tar minst 10 år att lära sig.
SD är unikt. Det bildades av 23 personer under slutet av 1980-talet. De saknade organisatorisk kunskap. Politiken demokratiserades under 1990-talet och gamla medlemmar lämnade.
Hur kunde dessa politiskt otränade unga män nå en sådan framgång?
Jo, de andra partierna skötte SD:s valrörelser. Redan på 1990-talet vädrade de andra partierna sin avsky för Sverigedemokraterna i en fråga där en efter en under åren har förstått att SD hade rätt. I dag har vi facit. SD hade superduperrätt om invandringen och islam och de andra fel.
Sossarna, Moderaterna och KD har bytt politik. Tillsammans med SD representerar dessa fyra partier i dag närmare 80 % av svenska folket.
År efter år har SD varit i centrum under varje valrörelse. Allt fokus har varit på SD. Journalisterna har drivit kampanjer mot SD. Partiet har inte behövt göra någonting annat än att vara tydliga med sin inställning till Invandring och Islam. Organisation har de fått lära sig under vägen.
Min prognos är att inget av småpartierna kommer att lyfta. De är för otydliga eller alltför okunniga om hur en valrörelse ska genomföras.
Den som tror att politik bara är de rätta åsikterna ligger långt efter. Fundera kring varför KD, MP och SD har lyckats och varför alla andra 50 småpartier som har försökt har misslyckats.
Jag ska ge ett exempel. Socialdemokraterna inledde ett organiserat samarbete med Sveriges Muslimska Råd 1994. Syftet var att lära upp omkring 2000 muslimer hur svenskt politiskt arbete går till. Man har hjälpt muslimer att starta 25 olika organisationer som sammanlagt får ungefär 600 miljoner kronor om året från skattebetalarna. Jamal El-Hamas (Jamal El-Haj) har bildat partiet Enighet. Redan i augusti kunde han uppfylla de organisatoriska villkoren så att partiet kunde registreras hos Valmyndigheten. Han är alltså snabbare och skickligare än många andra småpartier.
Ambition Sverige har ännu inte lyckats med det trots att man blev informerad om kraven redan i februari i år. Jag tror att få i exempelvis ledningen för Ambition Sverige vet vilken lagstiftning som reglerar politiska partier.
Vallagen givetvis, men mer då?
Svaret är att det finns inga lagar för de politiska partierna som exempelvis för företag eller idrottsföreningar. Man utgår från att partierna arbetar efter en god föreningssed och de traditionerna sträcker sig tillbaka till 1800-talet.
Jag vet redan ett beslut som Ambition Sverige har fattat som strider mot god föreningssed och som partiet hade blivit fällt för i en tingsrätt. Det gäller hur man beslutade om medlemsavgiften. En person ändrade utan att fråga någon annan ett tidigare protokollfört beslut som hade skickats till Skatteverket och Valmyndigheten. Anledningen till ändringen var att ingen visste vad god föreningssed betyder.
Jag kände partisekreteraren i Centerpartiet, Åke Pettersson, och vet hur han arbetade. Under en period var jag bekant med Centerpartiets dåvarande riksombudsman. Vi träffades många gånger. Jag har samtalat med honom i timmar där jag frågade hur han arbetade, vem som fattade besluten, vem som hade styrfunktionerna.
Jag har även varit i tillfälle att samtala på ett respektfullt sätt med Socialdemokraternas tidigare partisekreterare Lars Stjernkvist om de svårigheter mindre partier har. Jag lärde mig mycket av de samtalen.
Endast Sverigedemokrater som läser detta vet vad jag skriver om. För resten av de som läser detta är denna typ av frågor helt obekanta.
Varför?
Jo, därför att detta är ingenting de politiska partierna lär ut och journalisterna är helt ointresserade.
Men Socialdemokraterna har gjort misstaget att inskola närmare 2000 muslimer hur praktisk politik ska skötas. Och mot den kunskapen är en syförening totalt chanslös.
Dessutom är det svenska valsystemet uppbyggt så att småpartier inte ska kunna komma in i riksdagen.
Av:
Stefan Torssell 3 oktober -25
