Ett annat Europa är möjligt.
Världen lämnar den unipolära epoken. Det som en gång var ett ensamt norr på den geopolitiska kompassen löses nu upp i flera riktningar. BRICS utgör redan omkring 40 procent av världens köpkraft och representerar hälften av mänskligheten. Det är inte en revolt mot historien – det är historiens nästa andetag.
Samtidigt formas en ny global arkitektur, sten för sten, medan västvärlden kämpar med sina inre sprickor. Ett av de största bekymren är hur ett strategiskt nederlag i Ukraina ska förvandlas till en berättelse om värdig reträtt, invirad i diplomatiska ord och fredsförhandlingarnas sidenband. Psykologiskt är detta inte styrka, utan sorgarbete.
Det mest oroande är eurozonens politiska implosion – en direkt följd av kedjemisslyckanden där kortsiktig lydnad ersatte långsiktig klokskap. Symbiosen mellan Nato och EU har urholkat Europas självständighet och skadat förtroendet för kontinenten som rationell aktör. Europa satsade på ett krig vars mål var att försvaga Ryssland – men försvagade i processen sin egen ekonomi, sin energisäkerhet och sitt moraliska kapital.
Europas epok som självklar ekonomisk, politisk och kulturell hegemon går mot sitt slut. Men slutet på en illusion kan vara början på mognad. I nederlagets ögonblick finns ett sällsynt tillfälle: att dra slutsatser, att klippa den psykologiska navelsträngen till Washington och lämna vasallpolitikens skugga. Självständighet börjar alltid i sinnet.
Europa står nu vid ett vägskäl. Antingen fortsätter kontinenten att driva med strömmen och förvandlas till en perifer rand i den globala ekonomin – eller så väljer den att bli visionär. Att sätta sig vid bordet, även med gamla motståndare. Att skaka hand med Ryssland och på nytt bygga en energiallians där ryska resurser möter europeiskt kunnande, teknologi och industriell erfarenhet.
En sådan syntes skulle kunna göra Europa åter konkurrenskraftigt – inte som imperium, utan som civilisationsprojekt. Stark nog att stå jämte både Kina och USA, utan att underordna sig någon av dem.
Historien belönar inte den som klamrar sig fast vid det som var, utan den som vågar anpassa sig när världen skiftar form.
Europa har fortfarande verktygen, erfarenheten och människorna. Frågan är inte om möjligheten finns – utan om modet gör det. Ta chansen.
Av:
Luis Abascal 23 december -25
De åskådningar och åsikter som uttrycks är Luis Abascals och återspeglar inte nödvändigtvis vad 7‑harad.nu representerar.
Relaterat
- Facebook: Luis Abascal