Västvärlden lyckades med något historieböckerna sällan beskriver: Ett imperium som begår självmord, inte av desperation, utan av självbelåten moralism.
Man förväxlade ideologi med verklighet och trodde att världens övriga 7 miljarder människor lydigt skulle följa det moraliska pekfingret från Bryssel och Washington.
Så inleddes sanktionscirkusen – de mest brutala i modern historia, riktade mot en råvarujätte som redan vant sig vid motvind. Ryssland skulle knäckas, rubeln pulveriseras, ekonomin implodera. Istället stärktes valutan, och Putin gick från regional antagonist till popstjärna i den Globala Syndens matsal.
Kina, Indien och Ryssland tackade för möjligheten: Handeln exploderade, nya marknader öppnades, och väst tittade förvirrat på som en trollkarl vars hatt plötsligt vägrar samarbeta.
Det europeiska självmordet – Made in Brussels
Europa fattade sedan beslutet som kommer att studeras i framtidens ekonomiska manualer under kapitlet “Hur man förstör en kontinent i onödan.”
Man bojkottade rysk gas och olja – alltså det man byggt hela sin industriella konkurrenskraft på. Resultatet? Tysklands industriella motor hackade, hostade – och dog. Gaspriserna tredubblades, elräkningarna exploderade och Europas företag packade väskorna mot USA och Asien medan EU applåderade sin “strategiska autonomi”.
Samtidigt sålde USA glatt sin LNG (Liquefied Natural Gas) till EU – samma vara som Europa vägrat köpa billigt från Ryssland – men nu till betydligt högre pris. Ett geopolitiskt fynd för amerikanerna, ett ekonomiskt självmordsbrev för européerna.
Dollarns vekhet och BRICS uppvaknande
När USA använde dollarn som vapen i sanktionerna trodde man att världen skulle darra. Istället började länder som Brasilien, Indien, Iran och Ryssland helt enkelt använda sina egna valutor. BRICS växte från en klubb till ett ekonomiskt block och dollarn gick från “världens ryggrad” till “världens trötta knäled”.
Den multipolära världen var inte längre en teori – den blev verklighet.
NATO:s expansionsivriga bakåtlogik
NATO:s gränser pressades allt närmare Ryssland, som om Moskva ändå skulle reagera med japansk hövlighet och ett artigt “tack för informationen”.
Istället fick väst en strategisk baksmälla. De länder man aldrig trodde skulle vända sig bort – som Bangladesh, Egypten, Nigeria, Saudiarabien – började handla med BRICS, inte med EU.
Det ekonomiska och psykologiska tyngdpunkten i världen flyttade sig – och väst insåg det sist av alla.
Kinas tysta makt – elefanten i rummet
Kina, planetens största elefant, fortsatte att kliva framåt med en hastighet som får västerländska byråkratier att framstå som söndagsskolor i snigeltempo. Miljarder människor lyftes ur fattigdom, investeringar i hamnar, järnvägar och teknologiska nätverk spreds som nya blodkärl över kontinenterna. Snabbtåg, rymdprogram, hundratals universitet, produktivitet som inte behöver en PowerPoint-presentation för att bevisas. Kina gick tyst men obevekligt mot att dela världens förstaplats med USA.
Och Ryssland då? Det skulle ju kollapsa. Istället rapporterar Internationella valutafonden att Ryssland växer snabbare än alla stora europeiska ekonomier. 4 % tillväxt – mer än Tyskland, Frankrike och Storbritannien tillsammans.
Historien har en sällsynt humor: Det land som skulle krossas blev kontinentens starkaste ekonomi.
Ideologins fall och verklighetens återkomst
Det verkliga problemet i väst är inte geopolitiken, inte ekonomin och inte Ryssland eller Kina.
Problemet är arrogansen – tron att ideologi trumfar verklighet, att moraliska föreläsningar ersätter produktivitet, att sanktioner ersätter strategi.
Pragmatismen har flyttat österut. Empirin bor numera i Shanghai, Mumbai och Moskva. Snabbtågen finns där, rymdprogrammen finns där, fabrikerna finns där.
Det är ironiskt men sant: När väst trodde att de straffade världen, straffade de i själva verket sig själva.
Av:
Luis Abascal 30 november -25
Relaterat
- Facebook: Luis Abascal