Den årliga Folk- och Försvar-konferensen i Sälen öppnar som vanligt med sin liturgi: ”Det försämrade säkerhetsläget i omvärlden.”
Ett mantra lika slitet som en gammal pansarvagn, men lika effektivt för att öppna plånböcker och stänga sinnen.
Ryssland utses, återigen, till hotets ursprung – som om geopolitiken vore en moralisk saga med en entydig skurk. I år har dock en ny gestalt trätt in på scenen: Donald Trump och USA:s växande distansering från Europa. Den gamla beskyddaren har börjat knorra, och plötsligt darrar hela det europeiska säkerhetsnarrativet.
Jag kan inte låta bli att höra ekot av JD Vances ord i München för några månader sedan:
”Det är varken Kina eller Ryssland som är det största hotet mot Europa. Hotet kommer inifrån – från Europas egna odemokratiska eliter.”
Och i Sälen känns de orden obehagligt relevanta.
Rädsla som affärsmodell
Konferensen luktar inte försvar – den luktar maktmedel.
– Narrativet är rädsla.
– Valutan är hot.
– Produkterna är kanoner, stridsvagnar och drönare.
Här talas det inte om säkerhet som mänsklig trygghet, utan som militär balansräkning. Kriget är inte en tragedi – det är en budgetpost.
Bland alla politiker, generaler och perfekt strukna uniformer finns inte en enda röst som vågar säga:
– ”Vi måste initiera dialog med Ryssland.”
– ”Vi måste ge diplomatin en chans.”
Nej. De orden är konfiskerade av vapenindustrin och av den europeiska politiska enpartistaten – där alla riksdagspartier numera reciterar samma mantra: ”Vi måste skicka mer vapen till Ukraina.”
Som om fred vore förräderi och samtal ett tecken på svaghet.
När lagen blir ett verktyg för de starka
Samtidigt har Europas makthavare nu fått ett större dilemma än Ryssland:
- Hur stoppar man USA från att militärt hota Grönland?
- Hur för man USA att respektera sin egen uppfinning – ”den regelbaserade världsordningen” – när dess president öppet visar att lagar och internationell rätt bara gäller andra?
Trump säger i praktiken: ”Mina intressen är mina moraliska gränser.”
Och plötsligt står Europa där, naket inför den maktpolitik man själv har predikat åt resten av världen.
Sälen som spegel
Sälenkonferensen är inte längre ett forum för försvar. Den är en spegel – där Europa ser sin egen rädsla, sin egen intellektuella tomhet och sin moraliska dubbelstandard.
– Det talas om värderingar, men det säljs vapen.
– Det talas om rättsordning, men man lyder den bara när det passar.
– Det talas om fred – men bara som något som kan uppnås genom krig.
Och så länge rädsla är mer lönsam än försoning kommer mikrofonerna i Sälen fortsätta vara riktade mot kanonerna, inte mot samtalet.
Av:
Luis Abascal 13 januari -26
De åskådningar och åsikter som uttrycks är Luis Abascals och återspeglar inte nödvändigtvis vad 7‑harad.nu representerar.
Relaterat
- Facebook: Luis Abascal