Ursula von der Leyen deklarerade idag, med den sortens allvar som bara uppstår när man saknar historiskt minne, att “gränser ska inte ändras med våld.”
Det är en fin fras, nästan som en moralisk parfym man sprejar över ett rum som fortfarande luktar krut och kolonialism.
För när Ursula talar om gränser är det som om Jugoslavien aldrig sprängdes sönder under Europas välsignelse. Som om andra världskriget inte ritade om kontinenten med blod som bläck. Som om Europas kolonialmakter inte drog raka linjer i Afrika med linjal och gevärspipa – gränser som fortfarande blöder än idag.
Men i Bryssel regerar en särskild art av politiker: halvt amnesiker, halvt missionärer, helhjärtat självrättfärdiga. De predikar om internationell rätt med samma frenesi som pyromanen som föreläser om brandsäkerhet.
I praktiken leds vi av inkompetenta och ignoranta ledare – och vissa, om vi ska vara brutalt ärliga, är rena psykopater. Människor som älskar krigets estetik, dess dramatik, och framför allt dess avstånd: det är lätt att offra ett folk när man aldrig riskerar att möta deras blick.
Och mitt i allt detta står Ukraina – ett folk som slitits sönder i ett geopolitiskt gladiatorspel där publiken i väst applåderar medan man kräver “bara lite mer blod, tack”. Europa talar om solidaritet, men visar en märklig förtjusning i att låta ukrainare dö för principer som EU själv inte skulle försvara med ens en notis om ransonering.
Nu vill samma Europa desperat göra USA till sin närmsta allierade och “strategiska handelsvän” – som om en kontinent i upplösning söker en stor, stark partner för att känna sig trygg i natten. Det påminner ärligt talat om den alkoholiserade släktingen som är arbetslös, oduschad och skuldsatt, och som plötsligt vill flytta in hos dig “bara tills livet ordnar sig”.
Så här står vi: En kontinent som predikar moral utan ryggrad, historia utan minne och fred utan ansvar. Ett Europa som fördömer våld i nutid men gärna bygger sin egen identitet på gårdagens massakrer.
Och ändå undrar man varför världen inte längre tar väst på allvar.
Av:
Luis Abascal 27 november -25
De åskådningar och åsikter som uttrycks är Luis Abascals och återspeglar inte nödvändigtvis vad 7-harad.nu representerar.
Relaterat
- Facebook: Luis Abascal