Välkommen till Europas stora teater: Föreställningen heter Ansvarsflykt.
Ett spöke vandrar omkring i Europa – och det bär kavaj och ett permanent nödläge
Ett spöke vandrar omkring i Europa. Inte Marx spöke denna gång, utan något betydligt mer prosaiskt: en president som sliter mellan frontlinjer, förlorade territorier och en korruptionshärva som sträcker sig hela vägen in i hans egen regeringskärna. Ett spöke som pockar på Europas dörrar för att tigga pengar som inte längre finns och vapen som redan är förbrukade, men ändå lever vidare som politiska luftslott.
Under tiden levererar den Ryska Federationen vad som i allt högre grad ser ut som en strategisk smäll mot hela Nato–EU-apparaten. Resultatet? Sociala, juridiska och politiska konsekvenser som våra beslutsfattare inte längre kan sopa under mattan – hur mycket de än försöker. Man uppfann modet att “stötta Ukraina till sista ukrainaren”, men inte modet att erkänna att två miljoner liv förstörts i processen. Det är Europas största moraliska konkurs sedan andra världskriget – och vi har inte ens lämnat revisionsbyrån.
Och mitt i detta vansinne far Zelensky runt som en skenfigur från en gammal tragedi, från Berlin till Bryssel, från Paris till Davos. Hans händer är tomma, men hans kravlista är full. Europas politiker ler stelt, som hovdamer i ett hov de innerst inne vet håller på att kollapsa. Inte ett ord om korruptionen. Inte ett pip om pengarna som letat sig in i privata konton, lyxfastigheter i Florida, townhouse i London eller diskreta villor på franska Rivieran. Och självklart – varför skulle man nämna Bentley-bilarna? Det vore ju ohövligt.
Massmedierna, denna elitens megafon, vet bättre än att ställa obekväma frågor. De håller artigt tyst och riktar i stället strålkastaren mot ryska drönare, ryska hackare och ryska troll som sägs bo i varje dammigt hörn av europeiska samhällen. Polsk järnväg? Sabotage, naturligtvis! Att Europas politiska strategi havererat? Nej, nej – det talas inte om i salongerna.
Allt liknar en klassisk teaterpjäs där alla redan vet hur det ska sluta, men ändå sitter kvar som hypnotiserade, väntandes på att ridån ska falla. Problemet är bara att ridån redan fallit för president Zelensky – och kanske även för dem som satte honom på scenen.
Nu återstår det sista desperata tricket: de frysta ryska tillgångarna. Byråkraterna i Bryssel svettas, jurister ylar av förtvivlan, och långt där borta i horisonten väntar något de aldrig trodde de själva skulle uppleva: Ansvar. Kanske till och med rättssalar. Kanske fängelsestraff. Europa kommer snart tvingas välja mellan att erkänna sitt misslyckande eller att fullända sitt hyckleri.
Det är tragiskt. Tragiskt för Europa. Men framför allt tragiskt för det ukrainska folket, som offrats mellan stormakter, politisk prestige och ett svek så stort att själva ordet “svek” känns som en underdrift.
Av:
Luis Abascal 20 november -25
Relaterat
- Facebook: Luis Abascal