I flera månader, kanske ett halvår, eller ännu längre tillbaka, har jag förutspått att Moderaterna kommer att backa i opinionen.
När journalister kommenterar olika mätningar så brukar de förklara förändringar med vad som har skett den senaste månaden. Men partiförändringar går inte till på det viset. Det är en process samt också en identitetsmarkering.
Man är sosse nästan oavsett vad partiet gör. Likaså är man moderat.
Förändringar sker under samtal vid fikabordet och inte efter vad som står i tidningarna.
Moderaternas stora framgång i valet 2006 berodde på att fyra moderater med Fredrik Reinfeldt i spetsen visade på en väg framåt där man skulle fortsätta föra sossepolitik. Socialdemokraterna hade blivit trötta och talade bara om bidrag. Men Reinfeldts politik blev fel. Den innebar ännu mer bidrag, men till invandrare.
Moderaterna har inte blivit tydliga sedan dess. Anna Kinberg Batra var suddig och byttes ut mot Ulf Kristersson som man skulle kunna kalla Lillsudden.
Vad vill han?
Han företräder Moderaterna och pridar sig fram i politiken med regnbågsflaggor och könskorrigeringslagar. Han vill satsa på nationell säkerhet och genomför det ena säkerhetsfiaskot efter det andra. De senaste dagarna har han talat suddigt om när Sverige ska gå in i krig mot Ryssland. Att han håller huvudet på sned när han talar gör inte hans budskap tydligare. Han har dessutom valt ut den livlösa Maria Malmer Stenergard till utrikesminister som tror att hon behärskar diplomati när hon är livlös och mållös.
Moderater har sedan tidigare varit välordnade människor med konkreta och ansvarstagande åsikter om ekonomi och annat. Jag tror att många moderater har svårt att identifiera sig med det moderata parti som Ulf Kristersson visar upp. Könskorrigeringslagen är ett hån mot en typisk moderat.
Om jag skulle ge Moderaterna ett råd så är det att Ulf Kristersson avgår. Utse exempelvis Johan Forssell till partiledare. Presentera sedan innan maj månads utgång ett valmanifest vad man vill och styr sedan landet fram till valet. Byt sedan ut svamlerskorna rikspolischefen Petra Lundh och säkerhetspolischefen Charlotte von Essen. De tuggar luft och leder ingen. Men att göra en sådan förändring kräver styrka. Moderaterna med Lillsudden som ledare är ett svagt parti.
Jag är inte moderat och gillar inte partiets utrikespolitik, men det handlar inte om vad jag vill utan hur partiet ska kunna representera sin väljarkår. Jag delar alltså inte civilförsvarsministern, Carl-Oskar Bohlins utrikespolitiska syn, men han kan utstråla ryggrad och det är vad moderater ska göra.
I valet kommer mängder med moderater att förlora sina poster som kommunalråd, regionråd, riksdagsmän och ministrar. Tänk på att när ett parti får ministerposter så får de följande på riksdagslistan deras riksdagsplatser. Mängder riksdagsmän kommer att förlora sina uppdrag (och löner). Vidare kommer partiet att förlora partistöd och blir därmed tvingat att avskeda folk. Dessutom så kommer Moderaterna inte att bli näst största parti och därmed blir det Jimmie Åkesson som blir oppositionens talesperson.
Partiledaren har inte så stor betydelse för ett partis framgångar, men vissa blir ett sänke.
Mona Sahlin och Stefan Löfven var sänken för sina partier. Stefan Löfven aviserade sin avgång i augusti 2021. Då låg Socialdemokraterna runt 25 %. I valet fick Socialdemokraterna 30 % och ligger nu kring 35 %.
Bo Lundgren var ett sänke för Moderaterna, likaså Anna Kinberg Batra och nu Ulf ”Lillsudden” Kristersson.
Många ogillar Magdalena Andersson, men det är för att hon är sosse. Det är helt oväsentligt. Det väsentliga är vad Socialdemokrater, nuvarande och blivande, anser om henne. Hon går hem vid de Socialdemokratiska köksborden och det är vad som räknas.
Många tror att partiernas valberedningar utser personer som är för partiernas bästa. Jag trodde också så en gång, men har insett att valberedningarna verkar för partiledningarnas bästa.
Det finns alltså krafter runt Lillsudden och de vill inte förlora inflytande och utnämningar. De påverkar inom partiet.
Annie Lööf blev partiledare för Centern 2011 efter att ha positionerat sig under många år som en nyliberal. Gänget runt henne var samma skrot och lyckades få Muharrem Demirok som partiledare och sedan Anna Karin Hatt och nu den nuvarande. Alla tycker lika och ingenting har förändrats. Centern riskerar att åka ur riksdagen, men de som har makten inne i partiet biter sig fast.
När Lillsudden avgår, frivilligt eller blir avsatt, så finns en stor risk att Elisabeth Svantesson eller Maria Malmer Stenergard blir nästa partiledare. Moderaterna kommer då att bli ett 12 %-parti, men valberedningar kan inte tänka så långt.
Det gäller att ha kvar makten över partiapparaten. Därför misslyckas partierna att sköta vårt land.
Partierna är mer angelägna att makten över partiapparaten än att verka för det egna landet. Det gäller även småpartierna.
Av:
Stefan Torssell 13 januari -26
De åskådningar och åsikter som uttrycks är Stefan Torssells och återspeglar inte nödvändigtvis vad 7‑harad.nu representerar.
Relaterat
- Facebook: Stefan Torssell
- Bok: M/S Estonia : svenska statens haveri