Jag är en smula irriterad över att vi har låtit vänstern kalla oss konservativa nationalister för extremhöger. Jag ingår definitivt inte i något extremt.
En lätt anstrykning åt höger kan jag gå med på av två skäl:
- Jag ingår definitivt inte i någon vänster
- Jag är konservativ, vilket innebär långsamma samhällsförändringar.
Att vara vänster är människor som har en personlighetsstörning, som utmärker sig bland annat genom att de har taggarna utåt mot andra människor. De är alltid aggressiva och oförskämda.
Jag är en nationalist, men är det höger?
Josef Stalin var en nationalist. Han myntade det ideologiska begreppet: ”Socialismen i ett land”.
Leo Trotskij drev en annan tes om den permanenta revolutionen, som var en global rörelse.
Så fort ett land hade blivit kommunistiskt (ja, jag vet att socialismen måste gå igenom en massa steg enligt marxist-leninismen innan den övergår till kommunism). Så fort ett land hade blivit kommunistiskt, enligt Trotskij, så skulle revolutionen föras över på grannländerna och sedan över hela jorden.
Ja, dessa gulliga små vänsterteoretiker med deras våldsfantasier.
Lenin var inne på samma linje genom att man skulle använda fackföreningsrörelsen i andra länder för att strejka och göra uppror, och med fackets hjälp krossa dessa länder.
Men Josef Stalin ville annorlunda. Varje land får sköta sin övergång till kommunismen, ansåg Stalin.
Det var Stalin som fick makten av de tre extremt personlighetsstörda personerna: Stalin, Lenin och Trotskij. Den ene tokigare än den andre. Men alla tre var djupt beundrade av 68-vänstern, som bestod av en massa medelklassungdomar i Väst, tills de fick nys på Mao i Kina och Pol Pot i Kambodja, som var ännu värre galningar.
Vänstern tror att Adolf Hitler, som ledde det nationalsocialistiska partiet (ni hör själva på namnet, nationalsocialism) är höger, därför att han var en nationalist. Nej Hitler var ingen nationalist. Han var en nationalchauvinist, vilket innebär att man anser att den egna kulturen är överlägsen alla andra kulturer.
Det är därför som de helt osannolika rörelserna Nationalsocialismen, Islamismen och Socialismen går så bra ihop.
De finner varandra i våldsromantik samt förakt för andra.
Oj vad vänsteraktivisterna gullar med islamismen som i sin tur betraktar sig överlägsna på samma vis som nationalsocialister. Socialister älskar islamister som älskar nationalsocialister som är socialister. Vem som är galnast är svårt att säga.
Den som utvecklade den våldsinriktade islamismen som ideologi var stormuftin i Jerusalem Haj Amin al-Husseini (1897 – 1974). Han vistades två år i Berlin under Andra Världskriget och tog intryck av Hitler. Haj Amin al-Husseini hade en kvinnlig kusin, vars son var den egyptiske pojken Yassir Arafat (1929 – 2004) som bildade den palestinska frihetsrörelsen (PLO). Ett rent påfund. Något palestinskt folk har aldrig funnits.
Islamismen har alltså sin grund i nazismen. Endast dårar känner dragning åt något sånt.
Att vara vänster är alltså en personlighetsstörning och så fort de får makten så slutar det i fattigdom och förtryck. Titta på Kuba och Venezuela.
Vänsterpersoner, och de som har dragning åt vänsteråsikter, vet att de inte klarar några debatter. Många gånger klarar de inte ens ett samtal innan det spårar ur. Det är därför yttrandefriheten alltid begränsas i vänsterstyrda nationer. Likaså inom Islam samt nazismen. Där är det nävrätten som gäller eller fritt fall från ett hustak eller en balkong.
Vi som är konservativa nationalister, som dessutom är välvilligt inställda till vårt eget land, har gjort ett stort misstag som har varit passiva när tokvänstern definierade oss.
Vi ser den enskilde människan som kapabel att ta vara på sitt eget och sin familjs liv. Att vara människa är att ta ansvar. Vi vill ha en gradvis utveckling. Vi har dessutom ett mer utvecklat tänkande än vänsterpersoner. Vi känner en vördnad inför naturen och även skapelsen, och den kultur och de traditioner vi har fötts in i. Självklart är dessa känslor olika starka hos olika personer. Det handlar också om personlig mognad.
Marxister har alltid varit religionsmotståndare, ända till de fick vittring på själsfränderna inom islam. Där dödar man i Guds namn, något som personlighetsstörda uppskattar skarpt.
Man frågar sig hur kommer det sig att tillväxten av vänsterpersoner har blivit så stark?
Jo, det beror på att förr så slipade verkligheten av alla avarter hos en misslyckad ungdom när de gick ut i yrkeslivet i tonåren. I dag pluggar de på Södertörns högskola.
För omkring 40 år sedan hoppade jag upp på ett tåg med en annan som också skulle med. Han berättade att han skulle till Stockholm för att delta i Vänsterpartiet Kommunisternas partistyrelse.
– ”Jaha, då är du lärare”, sa jag.
– Han tittade förvånat på mig.
– Hur vet du det? undrade han.
– Jag vet precis vad de är för pappenheimare.
Lärare, socialsekreterare och journalister. De vill representera andra. (psst, det finns bra lärare).
Jag började jobba när jag var 15 år och lärde mig att förstå verkligheten. Många av mina jämnåriga började jobba vid 16. Många av dem läste kvällskurser på Hermods NKI, alltså korrespondenskurser inom teknik, bygg och produktion. Ambitiösa ungdomar. De blev sedan skickligt yrkesfolk och röstade på Socialdemokraterna.
När Socialdemokraterna sedan svek det arbetande folket så gick de över till SD.
Men den personlighetsstörda vänstern har erövrat institutionerna, likt en ockupationsarmé, där de förgiftar livet för vanligt folk.
Av:
Stefan Torssell 1 februari -26
De åskådningar och åsikter som uttrycks är Stefan Torssells och återspeglar inte nödvändigtvis vad 7‑harad.nu representerar.
Relaterat
- Facebook: Stefan Torssell
- Bok: M/S Estonia : svenska statens haveri
Forumet: