Äntligen har Swebbtv:s Sommar börjat. I går var det Erik J. Olsson. Namnet är så diskret så det tog ett tag för mig att lista ut vem det var. Det är professorn som har skrivit boken ”Den mjuka staten”.
Erik J. Olsson talade om vad som händer med en nation när kvinnliga värden blir dominerande. Han visade att i Sverige styr kvinnor snart inom alla områden. Männen, och framför allt unga grabbar, slås ut. Anledningen att vi fått en sådan situation är att kvinnor röstar vänster och män röstar höger. Framför allt gäller det SD. 26 % av männen röstar på SD men endast 15 % av kvinnorna. Det innebär att i andra partier som S, V, Mp, C och L så är kvinnliga väljare i majoritet.
Men det kan inte vara hela sanningen. Helt rätt. Det är en grej till som avgör. S, Mp, L och C som har flest kvinnor som väljare har vägrat att samverka med SD. Så trots att det har funnits en högermajoritet med manliga värden i valen 2010, 2014, och 2018 så har regeringarna hellre gjort upp med Mp och S och låtit de partierna välja inriktning. S och Mp har till och med fått styra därför att kvinnor inte har velat ha med SD.
- 2010 Migrationsuppgörelsen
- 2014 Decemberöverenskommelsen
- 2018 Januariöverenskommelsen
Manliga frågor och manliga betraktelsesätt har alltså hållits tillbaka i svensk politik. Och med Tidöregeringen 2022 så har SD vikit ner sig i alla frågor och politiken har fortfarande en feminin inriktning.
I går förbjöds exempelvis det halvautomatiska vapnet AR 15 i Sverige på grund av sitt utseende. Det är som att lyssna på en 14-årig flickunge som vill förbjuda att vapen ser ut som vapen. De vill ha vapen som är gulliga och målade.
Den rikspolischef som Tidöregeringen har utsett, Petra Lundh, ger knappast ett intryck att manlig robusthet när hon gråter i TV över brottsutvecklingen.
Det har blivit fult att vara man och intressera sig för manliga saker.
Så mycket bättre Sverige hade varit om män tog hand om traditionellt manliga saker. Då handlar det om sådant som staten sköter. Och kvinnorna var familjernas centrum. I stället har kvinnor lämnat familjelivet och röstat in kvinnor att sköta statsapparaten.
Kvinnor tycker många gånger att det är bekvämt med homosexuella män, och det kan jag förstå. De får vara ifred och känner sig inte hotade av en manlig dominans i arbetslivet. HBTQ-frågor och HBTQ-värderingar har därför också fått en dominerande plats i svensk samhällsdebatt.
”Men Herregud, inte vill väl lilla jag skjuta med en bössa som ser så där farlig ut”, kan säkert någon gardellskt influerad HBTQ-are utbrista.
Under förra Stockholms pride så var exempelvis Jonas Gardell inbjuden till statsministerns bostad på party samtidigt som balkongen var prydd med prideflaggan.
Att skriva en sådan här text anses i de kretsarna vara så utmanande och stötande att de skulle vilja förbjuda mig att uttala mig. Det är också en kvinnlig ståndpunkt.
På amerikanska universitet anser majoriteten av kvinnorna att fakta och forskningsresultat som går emot deras syn på social rättvisa bör förbjudas. Manliga akademiker står mer för yttrandefrihet och sanning och bryr sig inte lika mycket om konsekvenserna. Det är därför också en mängd debattörer och skribenter har blivit utestängda från det offentliga samtalet. Usch, sådant talar vi inte om här.
Lite om detta talade Erik J Olsson. Bara att han pratar om det gör att det känns lättare att andas.
De sju första Sommartalarna i Swebbtv har presenterats. Tre av dem är professorer. Nivån är alltså klart mycket högre och intressantare än Sveriges radios Sommar.
Här är listan så här långt:
- 1 juli – Erik J. Olsson, professor i teoretisk filosofi och författare
- 2 juli – Paul Lillrank, professor emeritus i produktionsekonomi
- 3 juli – Hans Erixon, ingenjör och entreprenör
- 4 juli – Jan Blomgren, professor i tillämpad kärnfysik
- 5 juli – Lennart Matikainen, programledare och relationscoach
- 6 juli – Claes Hedberg, nöjeskonsult, entreprenör och författare
- 7 juli – Nina Olofsson, socionom och samhällsdebattör
Trevlig Sommar!
Av:
Stefan Torssell - 2 juli -25
