Imperiet som bombar sin egen framtid.
USA agerar som om världen vore dess privata egendom. Som om internationell rätt vore ett artigt förslag och suveränitet ett hinder som kan bombas bort. När Washington låter bomber falla över Venezuelas huvudstad Caracas är det inte ett missförstånd, inte ett ”misstag” och definitivt inte ett humanitärt ingripande. Det är klassisk imperial logik i sin råaste form.
Det verkliga syftet är lika gammalt som imperierna själva: Kontroll över Venezuelas enorma oljereserver.
Demokrati, mänskliga rättigheter och säkerhet fungerar här som retoriska kulisser – moraliska dimridåer för ett ekonomiskt och strategiskt projekt. Oljan är målet. Våldet är metoden.
Donald Trump framställs ofta som ett undantag, en anomali i amerikansk politik. I själva verket är han dess koncentrat. Ytterligare en imperial president i raden, som bär blod på sina händer – inte som ett personligt misslyckande, utan som en strukturell konsekvens av ett system byggt på dominans. När bomberna faller i Caracas är det inte bara Trump som talar, utan imperiet självt.
Men varje imperium som sprider eld tror sig vara evigt – tills det inte längre är det. Ett krig mot Venezuela riskerar att bli mer än ännu ett övergrepp i periferin; det kan bli början på slutet för USA:s ställning som världens ledande makt. Inte för att USA saknar militär styrka, utan för att dess moraliska kapital sedan länge är förbrukat.
Imperier faller sällan av yttre fiender. De faller av sin egen hybris.
USA sprider skräck över planeten i namn av ord som tappat sin mening. Och varje bomb som fälls i Caracas ekar längre än Pentagon räknar med – inte bara i Latinamerika, utan i hela den globala ordning som nu knakar i sina fogar.
Elden man tänder utomlands slutar förr eller senare att lysa upp vägen hem.
Av:
Luis Abascal 3 januari -25
De åskådningar och åsikter som uttrycks är Luis Abascals och återspeglar inte nödvändigtvis vad 7‑harad.nu representerar.
Örnen flög i natt - Och ett land utan själ
De kom som imperiets finaste silverbestick ur sin sammetsetui.
Den amerikanska elitens kronjuvel – Delta Force, marinkårens mytologiska stolthet – svävade in över Caracas himmel i helikoptrar, lika ostörda som om de flög över ett övningsfält i Nevada.
Venezuelas annars så omskrivna luftförsvar? Frånvarande.
Inte en kula avlossades, inte en radar blinkade av moralisk förvirring. Som om himlen själv hade sålts på auktion. I stilla mak tog sig kommandosoldaterna rakt in i maktens kök. De öppnade dörrar, korridorer och samveten utan motstånd. Slutdestinationen: Nicolás Maduros sovrum – inne på en militärbas i huvudstaden. Där drogs han bokstavligen ur sängen, inte som statschef, utan som ett föremål. Ett paket. Ett kvitto. Hans hustru följde med. Med samma metodiska lugn. De kunde lika gärna ha tagit katten. Eller hunden. När suveränitet reduceras till rekvisita spelar detaljerna ingen roll.
Förräderiet är inte ett moraliskt misslyckande – det är en affärsmodell.
Amerikanska dollar har en sällsynt förmåga att förvandla generaler till stumma statyer: De ser inget, Hör inget och Säger inget. Silvermyntens klang överröstar eden, flaggan och historien.
Donald Trump behövde inte ens damma av arkiven länge. Med en handrörelse återuppväckte han Monroedoktrinen ur sitt ideologiska mausoleum och deklarerade – med den koloniala självklarhet som bara ett imperium kan uppbåda – till Ryssland och Kina:
”Detta är USA:s territorium.”
– Inte i juridisk mening.
– Inte i moralisk.
– Utan i den enda logik som imperier erkänner: Maktens.
Det sorgliga är inte att detta sker. Det sorgliga är att det alltid sker på samma sätt.
Ett helt folks drömmar, visioner och framtid växlas bort mot en handfull dollar, som om historien vore en spelautomat och suveränitet ett mynt med dålig växelkurs.
Och imperiet?
– Det kallar detta för ordning.
– Det kallar det för stabilitet.
– Det kallar det – med sedvanlig sarkasm från ovan – för demokrati.
Av:
Luis Abascal 4 januari -26
De åskådningar och åsikter som uttrycks är Luis Abascals och återspeglar inte nödvändigtvis vad 7‑harad.nu representerar.
Relaterat
- Facebook: Luis Abascal
