Det är märkligt hur snabbt principer kan förvandlas till principfrågor när marknadspriser plötsligt börjar gälla även för den forna kolonialmakten.
Enligt tidskriften Jeune Afrique sägs Frankrike stå inför ett nytt kapitel i sitt långa drama med Niger. Ett kapitel där uran inte bara är ett grundämne utan en moralisk prövosten.
I årtionden flödade billigt uran norrut – som en tyst tribut från Sahel till Europas reaktorer. Ljuset tändes i Paris, medan mörkret låg kvar över byarna kring gruvorna.
När Niger nu säger: ”Vi säljer till marknadspris”, låter det som ekonomi. Men i själva verket är det filosofi. Det är frågan om värdighet.
Vad är mest radikalt – att nationalisera sina naturresurser eller att tro att de alltid tillhör någon annan?
Under Emmanuel Macron har Paris talat om stabilitet, säkerhet och kamp mot terrorism. Samtidigt talar Niger om suveränitet. Två språk, samma region. I Sahel – där Mali, Burkina Faso, Mauretanien, Tchad och Nigeria balanserar mellan jihadism, geopolitik och hunger – är sanningen sällan svartvit. Men den är ofta grå av damm från gamla imperier.
Det finns något nästan ironiskt i att Europa talar om regelbaserad världsordning samtidigt som dess energisäkerhet länge vilat på asymmetriska avtal. Man förbjuder Iran att utveckla civil kärnkraft med hänvisning till global säkerhet, men bygger sin egen stabilitet på importerad råvara från länder där elektricitet är en lyx.
Och där står den – Eiffeltornet – upplyst i blått, vitt och rött. Ett monument över upplysningens land. Men upplysning för vem?
Det poetiska i detta är brutalt:
Uranet som driver franska kärnkraftverk bryts i jord där barn studerar under träd i brist på el.
Ljuset exporteras. Mörkret stannar.
Om det nu verkligen närmar sig en direkt konfrontation är den större än militära rörelser. Den handlar om ett postkolonialt uppvaknande. Om rätten att säga nej. Om rätten att ta betalt. Om rätten att inte vara någon annans batteri.
Historien har en märklig vana att klä sig i nya uniformer men bära gamla motiv. Skillnaden denna gång är att Sahel talar högre. Och kanske är det just det som skaver mest.
Av:
Luis Abascal 13 februari -26
De åskådningar och åsikter som uttrycks är Luis Abascals och återspeglar inte nödvändigtvis vad 7-harad.nu representerar.
Relaterat
- Facebook: Luis Abascal