Kan en regering verkligen tro sig vinna ett val med de två enkla strategierna: Krig och Säkerhetspolitik?
Sverige skickar månad efter månad enorma summor skattepengar till ett krig i Ukraina som förefaller hopplöst. Inte en fråga ställs till folket. Inte en uppföljning av hur dessa pengar används, trots att de finansieras av medborgarna själva – som aldrig blev tillfrågade om de godkände detta stöd till ett land där korruptionen blomstrar. Generositet med skattebetalarnas pengar medan ansvarstagandet ligger på is.
Den andra strategin är regeringens älsklingsfråga: invandringen. Den har blivit politikens huvudnummer, där varje ny regel och förordning tycks vara designad för maximal destruktivitet. Man pratar om vandel, medborgarskap som kan upphävas, och ungdomar födda i Sverige som skickas tillbaka till föräldrarnas “hemland”. Allt tycks godtas i tron att befolkningen roas av etnicitet och hudpigment snarare än verkliga problem.
Och vad ignoreras?
- Sjukvården
- Skolan
- Barnomsorgen
- Arbetslösheten
- Brödet på bordet
- Innovation
- Forskning
- Framtidsdrömmar.
Allt reducerat till misstänkliggörande av nästan tre miljoner människor med rötter någon annanstans på jordklotet.
Cirka 2,9 miljoner personer i Sverige har utländsk bakgrund, vilket i praktiken innebär att de är antingen födda utomlands eller har minst en förälder född utomlands. Detta motsvarar ungefär 38–39 % av Sveriges befolkning 2024.
Visst, kriminalitet måste bekämpas.
Men frågan är:
Bygger man verkligen ett gott samhälle genom repressiva åtgärder och populistiska slagord?
Regeringen reagerar, men den skapar inte; den förebygger inte, den inspirerar inte, den visionerar inte. Den är reaktionär, farlig och kreativt stympad – och genom sin populism och trångsynthet riskerar den att låsa Sverige i motsättningar som ingen civilisation borde behöva underhålla.
Sverige behöver enas över alla gränser. Vi behöver en gemensam framtidsvision för de kommande femtio åren och för de nya generationerna.
Hur stärker vi framtidstron och ökar barnafödandet utan krigsretorik och rysshat?
Vårt land behöver politiska partier som inte bygger sin existens på permanent krig, upprustning och en växande krigsindustri. I stället behöver vi livskraftiga miljöer, en stark välfärd och mer av Astrid Lindgrens humanistiska vision för att skapa det goda samhället.
”Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig självt”, sa Astrid Lindgren för drygt sjuttio år sedan.
Av:
Luis Abascal 7 februari -26
De åskådningar och åsikter som uttrycks är Luis Abascals och återspeglar inte nödvändigtvis vad 7-harad.nu representerar.
Relaterat
- Facebook: Luis Abascal