Konfiskering av staters tillgångar utgör brott mot internationell rätt.
Den svenska bombhögern har utvecklat en ny folkrättslig doktrin: Äganderätt gäller tills den blir politiskt besvärlig. Statsimmunitet gäller tills X (Twitter) applåderar något annat.
Statsminister och utrikesminister har med förvånande lätthet föreslagit konfiskering av ryska frysta tillgångar – inte Putins privata pengar, utan ryska statens. I klartext: pengar som tillhör ett annat lands offentliga sektor. I folkrätten kallas detta inte kreativ diplomati, utan olagligt beslag. Men juridik är tydligen sekundärt när moralen är högljudd.
Internationell rätt är här obehagligt tydlig. Staters tillgångar omfattas av statsimmunitet. Utan internationell dom, utan rättslig process, utan skadeståndsbeslut finns inget lagligt utrymme för konfiskation. Inget. Noll. Att låtsas något annat är inte modigt – det är juridisk analfabetism.
Ändå upprepas mantrat om den regelbaserade världsordningen. Det är ett vackert begrepp, särskilt när det används selektivt. För samma aktörer som i dag vill beslagta ryska tillgångar bombade Irak, Afghanistan, Serbien och Libyen utan giltiga FN-mandat. Samma system konfiskerade iranska och venezuelanska pengar utan domstolsbeslut.
Budskapet är kristallklart: Regler är bindande när de stärker makten – frivilliga när de begränsar den.
Att konfiskera ryska tillgångar hade inte varit ett moraliskt genombrott, utan ett juridiskt självmord. Europas banker hade därmed officiellt slutat vara förvaringsinstitut och blivit politiska verktyg.
Förtroendet för euron hade inte naggats i kanten – det hade ifrågasatts i grunden.
Detta är skälet till att EU till slut backade. Inte för att man plötsligt upptäckte folkrätten, utan för att kalkylen blev obekväm. För om ryska tillgångar kan beslagtas i dag, kan saudiska, kinesiska och indiska beslagtas i morgon. Kapital är känsligt för ideologi. Det flyr snabbare än moraliska argument.
Den svenska regeringens ilska över EU:s återhållsamhet var avslöjande. Inte ett spår av rättslig eftertanke. Bara indignation över att inte få göra det otillåtna. Ett skolboksexempel på hur ideologisk aktivism ersätter statsmanaskap.
Bombhögern väljer sina fiender med omsorg. Små stater kan straffas utan konsekvenser. Stora makter kräver plötsligt eftertanke – inte av respekt, utan av rädsla. Ändå var Sveriges högsta företrädare redo att ta steget. Redo att göra undantag permanent. Redo att lära världen att europeisk rätt inte är rätt, utan policy.
Det är detta som är farligt. Inte Rysslands agerande – det är redan känt. Utan Europas vilja att riva sina egna fundament och kalla det moral.
När rättsstaten reduceras till ett argument bland andra, då har Rubicon inte bara passerats. Då har man förklarat floden obsolet.
Av:
Luis Abascal 28 december -25
De åskådningar och åsikter som uttrycks är Luis Abascals och återspeglar inte nödvändigtvis vad 7‑harad.nu representerar.
Relaterat
- Facebook: Luis Abascal