Där civilisationer blommar, där dör imperier.
Den djupaste sprickan som idag delar västvärldens samhällen löper inte längre mellan höger och vänster. Den axeln tillhör det politiska museet, välputsad men tom. Vår tids avgörande motsättning står mellan globalister och suveränister – mellan centraliserad makt och folklig självbestämmanderätt.
Höger och vänster har inte besegrats; de har smälts ner. I den neoliberala alkemi som dominerar Europa har båda ideologierna reducerats till olika nyanser av samma färgskala. Resultatet är en sorts europeisk enpartistat, där socialdemokrater, konservativa, gröna och delar av vänstern samsas i en ohelig förvaltningsallians. Deras gemensamma uppgift är inte längre att representera folkviljan, utan att administrera globalismens kontinuitet – med Bryssel som högaltare.
De skiljer sig i retorik, men marscherar i takt när det gäller krigets narrativ, överstatlig maktkoncentration och ekonomisk disciplinering. Som ett körverk där alla sjunger olika stämmor men efter samma notblad.
Globalismens antropologi: Människan som utbytbar resurs
Globalismen älskar sina institutioner: EU, IMF, ECB, Världsbanken, WHO, Nato – ett pärlband av teknokratiska tempel där besluten är höljda i expertjargong och skyddade från demokratiskt ingripande. Här reduceras människan till billig och rörlig arbetskraft, lika utbytbar som reservdelar i ett logistiskt system.
Men globalismen nöjer sig inte med ekonomisk homogenisering. Den suddar också ut den kulturella biodiversiteten. Civilisationer, traditioner och livsformer mals ner till en uniform massa, lättare att styra, enklare att forma – och framför allt mer mottaglig för de korporativa massmediernas dagliga liturgi.
Europa styrs idag av en liten klick som ingen valt, men som fattar beslut i existentiella frågor: Krig, Energi, Migration och Ekonomi.
De nationella parlamenten degraderas till regionala kontor i ett imperium som inte vågar kalla sig självt vid namn.
Nu vill samma elit ha:
– Egen armé.
– Övervakning av digital kommunikation.
– Digital valuta som förvandlar konsumtion till moralisk lydnadsövning.
Den digitala euron är inte bara ett betalmedel – den är ett koppel. Ett system där du kan bestraffas för fel kost, fel bränsle, fel kläder, fel livsstil. En modern version av botgöring, fast automatiserad.
Suveränismen: Återerövringen av den politiska kroppen
Suveränismen är inte ett nostalgiskt projekt. Det är ett återtagande av maktens nervsystem. Den makt som idag i hög grad koncentreras i finansiella och teknologiska centra – City of London, globala kapitalförvaltare, stiftelser, oligarkiska nätverk – långt bortom demokratisk insyn.
Suveränismens kärna är enkel men radikal: Att makten ska återföras till de folk som lever med konsekvenserna av besluten.
Den globala södern och den multipolära horisonten
Varför är suveränismens seger avgörande? Inte bara för Europa – utan för världen.
För den globala södern innebär suveränism möjligheten att bygga en multipolär världsordning, fri från imperiala doktriner och civilisatorisk hierarki.
För Latinamerika handlar det om att slutligen begrava Monroedoktrinen och låta regionens egna kosmovisioner blomstra.
De gamla civilisationerna – maya, inka, aztekiska arv – är inte döda. De lever vidare i språk, kultur, sociala strukturer och i den enorma latinska närvaron som redan omformar det anglosaxiska USA inifrån.
Världen vill inte längre reduceras till en enformig, anglosaxisk mall. Den kräver pluralism, ömsesidighet och erkännande.
Kosmovisionen som frigörelse
Det som nu växer fram är inte kaos, utan en ny ordning av många centrum. En värld där civilisationer inte rangordnas, utan samexisterar. Där politisk suveränitet är förutsättningen för kulturell blomstring.
Det är denna kosmovision – mångstämmig, rotad och samtidigt universell – som bär löftet om verklig frihet.
Inte friheten att välja mellan identiska alternativ, utan friheten att forma sitt eget öde.
Av:
Luis Abascal 2 januari -26
De åskådningar och åsikter som uttrycks är Luis Abascals och återspeglar inte nödvändigtvis vad 7‑harad.nu representerar.
Relaterat
- Facebook: Luis Abascal