När Donald Trump åter talar om att med militära medel överta Grönland vandrar tanken ofrånkomligen vidare – till DCA-avtalet och de sjutton amerikanska militärbaser som nu breder ut sig över vårt eget territorium.
Till den permanenta amerikanska närvaron i Tyskland, Italien, Belgien, Polen, Rumänien och de baltiska staterna. Mönstret är inte dolt, bara normaliserat: USA uppträder inte längre som en allierad kraft i Europa, utan som en ockupationsarmé i kostym.
Samtidigt svarar Europa med en förödmjukande passivitet. Byråkraterna i Bryssel vill ”undersöka opinionen”, väga ord, mäta stämningar – medan historien rör sig med stövlar på marken.
Under årtionden av underkastelse har Europa reducerat sig självt till en vasallkontinent, en lydig förlängning av någon annans vilja. USA betraktar oss därefter: som ett territorium, inte som en partner.
Kontrasten är slående. Där USA marscherar med flagga, karta och militär intervention, kommer Kina med handelsavtal, investeringar och infrastruktur. Vägar och motorvägar. Höghastighetståg. Hamnar, flygplatser, fabriker. Kunskap i betong och stål, inte i bomber. Den ena makten lämnar kratrar, den andra lämnar broar.
Europa har – om vi ska vara ärliga – bara en enda chans kvar att hävda sig, att undvika att sakta styckas upp geopolitisk och territoriellt. Den chansen heter suveränitet. Att gå sin egen väg. Att bygga strategiska allianser med Kina och BRICS. Att bli en verklig makt, inte genom dominans, utan genom självständighet. Att sätta hårt mot hårt och säga: hit, men inte längre.
Det innebär att bryta de förödmjukande banden till USA. Att åter bli en aktör som gör affärer med hela världen. Att återuppbygga Nord Stream 1 och 2. Att resa fabriker ur ruinerna, skapa nya universitet för kunskap, innovation och mänsklig utveckling. Att låta Europas framtid formas av europeiska intressen – inte av andras strategier.
Europa är inte dömt till lydnad. Vi är inte en bricka på någon annans schackbräde. Men tiden är knapp. Möjligheten är liten. Och den kommer inte tillbaka.
Vi har en chans. Den enda chansen. Ta den.
Av:
Luis Abascal 17 januari -26
De åskådningar och åsikter som uttrycks är Luis Abascals och återspeglar inte nödvändigtvis vad 7‑harad.nu representerar.
Relaterat
- Facebook: Luis Abascal