Hur blir vi av med monstren som styr över oss?
– De ser inte ut som monster.
– De bär kostym, talar om “marknaden”, ler på konferenser om hållbarhet och klipper band till nya handelsavtal.
– De använder ord som ansvar, säkerhet och tillväxt – samma ord som alltid används när något ska tas ifrån oss.
Det är kanske den första lärdomen: i vår tid kommer inte barbariet med svärd. Det kommer med PowerPoint.
Postkapitalismen – eller vad vi nu ska kalla denna sena, febriga fas av systemet – har inte bara lämnat efter sig fattigdom, krig, miljöförstöring och flyktingläger. Den har också odlat fram en märklig art människa: en elit som betraktar världen som en meny och oss som råvaror. Och när en kultur börjar behandla barn som handelsvara, kroppar som tillgångar och sanning som PR – då är det inte längre ett ekonomiskt system. Det är ett moraliskt haveri.
Man kunde tro att civilisationen gick framåt. I stället verkar vi ha uppfunnit sofistikerade sätt att rättfärdiga det mest primitiva. Romarna hade åtminstone ärligheten att kalla sina arenor för gladiatorspel. Vi kallar våra för “marknader”.
Visst finns det säkert anständiga människor även inom eliterna. Historien lär oss att det alltid finns några som viskar samvete i korridorernas skuggor. Problemet är bara att viskningar sällan överröstar vinstrapporter.
Så var finns hoppet?
Vissa blickar österut – mot BRICS, mot Kina och Ryssland – och tänker att kanske kommer en ny maktordning att ställa de gamla herrarna till svars. Kanske. Men historien är generös med ett annat budskap: stormakter byter flagga snabbare än de byter moral. Den som väntar på att en ny imperiemakt ska rädda rättvisan riskerar att bara få en ny herre med annat språk.
Det tredje alternativet är mindre spektakulärt – och därför mer realistiskt. Vi. Det obekväma faktum som makten aldrig riktigt kan smälta: vi är fler.
– Eliterna är få, men välorganiserade.
– Folket är många, men splittrade.
Det är deras verkliga seger – inte pengar, inte media, utan vår uppgivenhet. För när alla partier låter likadant, när varje val bara erbjuder olika nyanser av samma ekonomiska dogm, när politiken reduceras till marknadsförvaltning – då dör demokratin inte med en kupp. Den somnar i konsensus.
Inget är farligare än en befolkning som tror att den är fri för att den får välja mellan nästan samma sak.
Så hur blir vi av med monstren?
– Inte genom att ersätta dem med nya monster.
– Inte genom att hoppas på frälsare i andra huvudstäder.
– Inte genom att ropa efter starka män.
Genom något betydligt tråkigare – och därför revolutionärt:
- Hederliga människor
- Hederliga institutioner
- Transparens
- Ansvar
- Nya politiska rörelser som faktiskt vågar säga nej.
Monstren lever nämligen inte av styrka. De lever av vår passivitet. De fruktar inte våld. De fruktar medborgare.
Kanske är det den mest ironiska sanningen av alla:
Det som kan störta de mäktigaste strukturerna i världen är inte hat, utan något så gammaldags som moral.
Och ja – det låter nästan naivt. Men jämfört med att fortsätta styras av välklädda rovdjur framstår naivitet plötsligt som det mest rationella alternativet.
Av:
Luis Abascal 8 februari -26
De åskådningar och åsikter som uttrycks är Luis Abascals och återspeglar inte nödvändigtvis vad 7-harad.nu representerar.
Relaterat
- Facebook: Luis Abascal