I Epsteins filer dyker namn upp som stjärnor på en galamiddag: kungligheter, finansmän, kulturpersonligheter, strateger, ansikten från maktens salonger.
Det betyder naturligtvis inte — låt oss vara juridiskt korrekta — att varje namn bär på skuld. Oskuldspresumtionen är trots allt civilisationens sista hövliga gest.
Men något annat är svårare att bortförklara. De tillhör samma ekosystem. Inte en konspiration i källarmörker, utan något mer sofistikerat: ett socialt klimat där dörrar alltid står på glänt för de redan invigda. Ett växthus där samma växter vattnar varandra.
- Middagarna.
- Kontakterna.
- Leendena.
- De diskreta rekommendationsbreven.
- Jobben som ”råkar” dyka upp.
- Affärerna som ”råkar” bli lönsamma.
Inget olagligt – bara märkligt bekvämt.
Psykologiskt är det nästan banalt. Människan skyddar sin flock.
Och eliten är inget undantag; den är bara bättre klädd.
– Man lär sig snabbt att inte ställa för många frågor.
– Att titta bort vid rätt tillfälle.
– Att kalla tveksamheter för ”rykten” och övergrepp för ”missförstånd”.
Bourgoisins diskreta charm ?
Moral blir ett socialt handikapp. Lojalitet blir dygd.
Så fungerar immunförsvaret i varje privilegierad krets: den som hostar för högt isoleras, men viruset får stanna om det bär kostym. Och när någon till slut faller – när en kropp ligger kvar på parketten och kamerorna tänds – då händer det märkliga: Alla minns plötsligt ingenting.
– ”Vi kände honom knappt.”
– ”En bekant.”
– ”En tillfällig kontakt.”
Regnet faller, och alla blir förvånade över att de råkar ha paraply.
Men Epstein kom inte ur tomma intet. Ingen människa kliver in i maktens salonger ensam.
– Någon öppnar dörren.
– Någon presenterar.
– Någon säger: han är en av oss.
Makten reproducerar sig själv som en släktklenod:
- De där uppe ärver skyddsnät,
- De där nere ärver fallhöjd.
Etiskt är det inte ens särskilt dramatiskt. Det är snarare tragiskt vardagligt. För detta är egentligen:
– Ingen kris.
– Ingen olycka.
– Ingen avvikelse.
Det är systemet som fungerar precis som det är designat. Maskinen går mjukt. Den mal långsamt. Och den kallar sig respektabil.
Av:
Luis Abascal 4 februari -26
De åskådningar och åsikter som uttrycks är Luis Abascals och återspeglar inte nödvändigtvis vad 7-harad.nu representerar.
Relaterat
- Facebook: Luis Abascal