Det som gör avslöjandena kring Epsteins nätverk så omskakande är inte bara brottens karaktär.
Övergrepp mot barn är redan i sig civilisationens absoluta bottenpunkt. Det verkligt förödande är något annat. Det är vem som stod där.
– Inte samhällets marginaler.
– Inte den sociala misären.
– Inte de utstötta.
– Utan de välkammade.
– De inflytelserika.
– De som skriver lagar, äger medier, finansierar krig och talar högt om moral.
När just dessa människor visar sig vara sammanlänkade i ömsesidig tystnad, utpressning och skydd av varandra, då rämnar inte bara förtroendet för individer – då spricker själva samhällskontraktet.
Informations-tsunamin och moralens förlamning
Tusentals sidor dokument. Listor, loggar, resor, vittnesmål. Så mycket material att det nästan blir ogenomträngligt.
Det är en märklig paradox:
- När sanningen kommer i små doser skapar den vrede.
- När den kommer i massor skapar den trötthet.
Överflödet av fakta riskerar att bli en ny form av dimridå. Man drunknar i detaljer och tappar helheten: att detta inte handlar om skvaller, utan om systemisk korruption på högsta nivå.
Här uppstår ett etiskt vakuum. För de formella institutionerna – domstolar, parlament, regeringar – är ofta själva invävda i nätverket. De ska döma sina egna.
Historien visar att makten sällan rannsakar sig själv.
Russell och samvetets domstol
Bertrand Russell förstod detta redan under Vietnamkriget. När stormakter begår brott fungerar inte juridiken ensam. Lagen är för svag mot makten som skriver lagen. Därför skapade han Russelltribunalen. Inte för att fängsla. Utan för att avslöja, dokumentera och moraliskt döma.
Han visste något avgörande:
Straff är inte alltid möjligt. Men sanning är alltid nödvändig.
En moralisk domstol är inte hämnd. Den är civilisationens minne. Den säger: ”Detta skedde. Vi såg. Vi glömmer inte. Ni kan inte gömma er bakom titlar.”.
Elitens moraliska kollaps
När människor med enorm makt – teknologisk, finansiell, politisk, medial – samtidigt saknar moralisk ryggrad uppstår något farligare än brott: normaliserad cynism.
Allt blir transaktioner. Allt blir utpressningsbart. Allt blir användbart. Människan reduceras till valuta.
– Barn blir handelsvaror.
– Sanning blir PR.
– Politik blir försäkring för den egna straffriheten.
Detta är inte bara kriminalitet. Det är nihilism i kostym. Och nihilism i maktposition är farligare än någon ideologi – för den tror inte på någonting alls.
Varför en ny “Russelltribunal” behövs
– Inte för spektakel.
– Inte för populism.
– Inte för lynchstämning.
Utan för tre saker:
- Dokumentation – skapa ett historiskt arkiv som inte kan sopas undan.
- Moralisk dom – tydliggöra att vissa handlingar är oförlåtliga oavsett status.
- Opinionsbildning – påminna samhället om att makt utan ansvar är barbari.
När rättssystemet tvekar måste samvetet tala.
– Inte som pöbel.
– Utan som princip.
Filosofisk slutsats
Det yttersta hotet mot ett samhälle är inte brottslingen i mörkret. Det är den respektable mannen i styrelserummet som inte längre känner skuld.
När skammen dör dör också civilisationen.
Russell skulle sannolikt ha sagt att problemet inte bara är juridiskt utan existentiellt:
Om de mäktiga inte längre tror på sanning, rätt eller mänsklig värdighet, då måste medborgarna bli bärare av dessa värden själva.
För rättvisa börjar inte i domstolar. Den börjar i vägran att acceptera lögn som normalitet.
Avslutande bild
Kanske är vår tid inte i första hand i behov av fler fängelser. Kanske behöver den något enklare och svårare: en sal utan flaggor, utan maktens symboler, där bara vittnesmål och fakta ligger på bordet och där någon lugnt säger:
”Ni må vara mäktiga. Men ni är inte oskyldiga. Och historien ser er.”.
Det är där en ny Russelltribunal börjar.
Av:
Luis Abascal 6 februari -26
De åskådningar och åsikter som uttrycks är Luis Abascals och återspeglar inte nödvändigtvis vad 7-harad.nu representerar.
Relaterat
- Facebook: Luis Abascal