USA som imperium vägrar acceptera verkligheten: Världen är inte längre unipolär.
Historien har gått vidare, men Washington står kvar med draget svärd, redo att slåss till det bittra slutet – inte för fred, inte för stabilitet, utan för illusionen om evig överhöghet.
Händelserna i Venezuela påminner mindre om diplomati och mer om maffians arbetsmetoder.
Ett “erbjudande som inte kan avvisas” serveras: underkastelse eller kaos. Vägrar man – ja, då finns alltid mord, kidnappning eller destabilisering i verktygslådan. Suveränitet reduceras till ett hinder, folkrätten till ett irritationsmoment.
Donald Trump är inte ett undantag, han är ett symptom. Han vill ha Grönland, Kanada och Mexiko – territorier behandlade som fastigheter på en aggressiv marknad. Om jag vore Danmarks statsminister eller Mexikos president skulle sömnen vara ytlig, drömmarna fyllda av kartor som ritas om med grova fingrar.
År 2026 tornar upp sig som brutalt och blodigt
Ukraina töms metodiskt på sitt mänskliga kapital. Till slut finns inget kvar att mobilisera utom kvinnor, ungdomar och äldre – alla ska bära gevär och offras vid fronten för den anglosaxiska kanaljens geopolitiska prestige. Budskapet är kristallklart: Ryssland får inte segra, oavsett pris. Även om notan skrivs i termonukleära bokstäver över Europas himmel.
Västvärlden leds i dag inte av statsmän utan av inkompetenta förvaltare av förfall – i värsta fall psykopater – med massmedia som lydiga megafoner.
Rättsstaten?
En nostalgisk fotnot.
Internationell rätt?
Ett dokument som plockas fram när det passar och bränns när det inte gör det.
Det är inte längre lagen som styr, utan Leviathan – rå makt, naken och hungrig.
Mot detta vansinne finns bara ett verkligt motstånd: Det organiserade folket. Arbetare, studenter, intellektuella, hela det civila samhället. Inte som kanonmat, utan som kollektiv moralisk kraft. Det är bara de som kan dra i nödbromsen när makten löper amok.
Historien lär oss en sak: Imperier faller sällan av yttre fiender. De kollapsar när människor vägrar spela med i galenskapen. Och den stunden närmar sig.
Av:
Luis Abascal 4 januari -26
De åskådningar och åsikter som uttrycks är Luis Abascals och återspeglar inte nödvändigtvis vad 7‑harad.nu representerar.
Relaterat
- Facebook: Luis Abascal